Linkullen i Långasjö

Sockenstugan i Långasjö

Annandag Pingst Akvarell EBP

Klappbryggan vid Långasjön 1912

 

 

Elisabeth Bergstrand-Poulsen och Gertrud Lilja

Kalmar Läns Museum 26 okt 2022

Inför ett föredrag på Kalmar Läns Museum, har jag gjort en sammanställning och jämförelse mellan de två kvinnornas liv och livsgärningar. Det är förbluffande många paralleller. Men också stora skillnader. Jag är varken konstvetare eller litteraturvetare, bara en nyfiken amatör med ambitionen att reda ut saker och ting. Om inte annat, så för mig själv. Här följer en kort sammanfattning av mina rön. Vi tar ett kapitel i taget. Hela berättelsen omfattar 8 kapitel och en kort epilog. / Annika

Kapitel 1 finns att läsa under rubriken Textsamling.

Kapitel 2 Uppväxten i Långasjö

Gertrud fick alltså växa upp utan far. (Han dog när Gertrud var fem månader.) Hon bedyrar ändå, att hon hade en god uppväxt med stor frihet. Mor Matilda fick ta tag i situationen på Liljas gård. Kanske hade hon ett visst stöd i sin far, nämndemannen från Strängsmåla. Äldsta barnet var 12 år. Den yngsta 5 månader. Mösstillverkningen fortsatte med hjälp av anställda. Jordbruket utarrenderades och såldes sedan. Matilda utökade sortimentet i boden. Förutom mössor och hattar sålde hon tyger och kortvaror. Gertruds äldre systrar, Anna, Hulda och Maria, fick tidigt hjälpa till i butiken. Pojkarna fick studera. Mor Matilda uppmuntrade barnens läsning genom att ta hem högar med böcker från biblioteket varje år. Själv var hon knappt läskunnig, påstås det (Maria Nilson). Ganska underligt, eftersom hon borde ha gått i skolan ordentligt. Kanske hade hon problem med läsning!? Räkning gick tydligen bättre, för hennes handelsrörelse gick riktigt bra. Barnen Lilja har uttryckt att de hade en fin och fri barndom. Mor Matilda kan vara stolt över att ha klarat allt så bra. Hur mycket sorgen och tomheten efter fadern påverkade familjen, vet vi inte.

Foto 4: Linkullen 

I Elisabeths hem fanns både far och mor. Uppväxten var trygg. Far Peter Magnus musicerade i kyrkan och i hemmet. I kyrkan på orgel och i hemmet på en taffel, han spelade också flöjt – gärna på sjön under en båttur. Mor Anna berättade historier och sjöng psalmer och visor. Hon odlade blommor och grönsaker. P M startade ungdomsförening och sångkör, Anna ömmade för de fattiga och gick på läsmöten. Hon stod för en pietistisk kristendom. Detta var säkert en behaglig miljö att växa upp i. Hemmet fylldes av musik och berättelser, kontakt med människor, odling, kyrksamhet, lekkamrater fanns det gott om. Den lilla Elisabeth sög i sig berättelser. Hon sjöng i pappas kör – en gång fick hon sjunga solo som tröst för ett nederlag -  Beethovens Lovsång. Efter en olyckshändelse i femårsåldern såg hon alla färger på ett nytt och lysande sätt. Hon brukade sitta uppkrupen på knä i en stol i salsfönstret och titta ut över kyrkbacken. Svartklädda människor, uppdelade på kyrkbacken – och i kyrkan. Även i Elisabeths hem drabbades man av sorg  – en treårig lillebror dog. Elisabeth har beskrivit sina minnen och känslor. I hennes romaner finns flera exempel på barn som dör. Familjen var mycket kyrkofrom. Säkert fick barnen följa med till kyrkan. Där satt de, jämte mor Anna och tittade sig omkring. Elisabeth satt där och stirrade in i den tidens dystra altartavla – en mörk getsemanebild. Hon gillade den inte. Hon drömde om att få måla en ny.

Foto 5: Sockenstugan 

Elisabeth och Gertrud började skolan. De satt tillsammans i en dubbelbänk. Först var det småskollärarinnan Johanna Gustava Brun, sedan Elisabeths far Peter Magnus Bergstrand. PM undervisade flera klasser i samma sal. Det kunde vara upp till 100 barn.

Foto 6: Annandag pingst 

Efter folkskolan var det konfirmationsundervisning för de båda unga flickorna. Vi får anta att det fina fotot på de båda flickorna togs i samband med konfirmationen. Sedan var man vuxen. Jo visst var det så! Nu var det slut på barndomens glada lekar. Kanske också slut på att hjälpa till hemma. De flesta unga flickor skulle ut och tjäna piga. Elisabeth fick arbeta med hushållsgöromål hos en moster i Ulricehamn som hade pensionat. Gertrud fick en liknande tjänst i Lenhovda. Men är man en ung flicka så måste man få roa sig också och det var tillåtet. Hemma i Långasjö var Kyrkan socknens medelpunkt. Där samlades både gamla och unga. I kyrkan, på kyrkbacken, längs vägarna vandrade man i stora följen, särskilt på större kyrkhelger som t ex Annandag Pingst. Och så fanns ju sjön! Samlingsplatsen framför alla andra! Långasjön, som givit socknen dess namn, var en given samlingsplats för ungdomar. Man samlade på Klappbryggan eller for stilla ut med båten. Kantor Bergstrand organiserade Blå Band-förening med nykterhet och sång och dans, fest och marknad i Sjögärdet. På foto ser vi bygdens ungdom samlad på Klappbryggan – finklädda, lediga, längtande efter gemenskap och kanske flirt.

Foto 7: Klappbryggan 

Men denna tillvaro räckte inte för de båda unga kvinnorna, Gertrud och Elisabeth. De ville mer – inte bara hushållspraktik, pigtjänster, promenader och stilla flirt på Klappbryggan. De ville utbilda sig, studera, utvecklas, visa att kvinnor kan! Det var den faderlösa Gertrud som blev först med att söka sig till utbildning. Hon och hennes äldre bror Hjalmar var de enda i Liljas familj som fick ”läsa vidare”. Gertrud måste ha haft ett stort mått av beslutsamhet och hennes mor Matilda måste ha haft den största förståelse för sin dotters önskningar och behov. Det blev Gertrud som uppmanade Elisabeth att gå samma väg. Och Elisabeth lyckades också utverka att få ”studera”, fast det egentligen bara var för pojkar. Alla hennes tre bröder var redan iväg på akademiska studier. Nu reste Gertrud och Elisabeth till Karlskrona och började sina studier på Tekniska Skolan.