"Mauresque" Siri Derkert 1914 Algeriet

Skiss av Elisabeth Algeriet 1914

Beslöjad kvinna Elisabeth Algeriet 1914

Elisabeths mor Anna 1945

Flicka med sjal 1941 Elisabeth

 

Den beslöjade kvinnan- Algerietresan 1914.

Introduktion till utställningen 30 aug - 24 sept Emmaboda Bibliotek/EBP

Av Bo Bergstrand

Elisabeth Bergstrand-Poulsen är väl mest känd som en hembygdens målare. Allmogen, barnen var hennes teman som reproducerade I tryck och som hängt i var och varannan stuga i Småland. Med dessa bilder uppnådde hon en popularitet som sträcker sig in i vår tid.

Under akademitiden 1909-12 prövade hon sig fram som skulptris, hon kopierade grekiska gipser men fick avgörande impulser från umgänget med sina kamrater. Detta var en tid då kvinnor började kräva samma rättigheter som män på den konstnärliga arenan. Studier efter nakenmodell var t.ex förbehållna den manliga delen av elevskaran på Konstakademien fram till 1890-talet.

Den tid av emancipation som hon nu befann sig i innebar även att världen öppnade sig för studieresor, och tack vare en del efterlämnat material i form av brev, foton och diverse skisser vill vi nu få till stånd en temautställning om den 6 veckor långa arbetsresan till Algeriet februari-mars 1914.

Resesällskapet bestod av två studiekamrater från tiden på Konstakademien, Siri Derkert och Ninnan Santesson. De var unga, Elisabeh 27 år, Siri 26 , Ninnan 23. Steget att ta sig till Algeriet var kanske inte lika stort från deras utgångspunkt, Paris. I denna konstens världsmetropol florerade, strax innan utbrottet av första världskriget, de senaste riktningarna: symbolism, realism, avantgarde, kubism mm. Det måste ha varit en omvälvande tid. Konstnärer vallfärdade till olika “exotiska” platser, tog intryck.

Siri Derkerts målningar från resan till Algeriet är idag att betrakta som milstolpar i den svenska modernismen. De är ofta utställda och vi möts då av en beslöjad algerisk kvinna, sedd både som porträtt och i helfigur. Samma kvinna har sannolikt fått stå modell för Elisabeths här avbildade målning, som däremot aldrig visats I offentliga sammanhang. Vi ser likheter och vi vet också att de tre kamraterna sökte upp sina modeller tillsammans. Genom att sätta dessa målningar tillsammans, sida vid sida, (den ena som reproduktion)i utställningen hoppas vi kunna väcka intresse för det måleri som Siri och Elisabeth ändå hade gemensamt vid denna tid, trots uppenbara skillnader i temperament och tillvägagångssätt.

Kanske kan vi spåra här ett utslag av den samtida Orientalism som ju numera problematiseras och omdefinieras i en postkolonial era. Vad ser betraktaren? Elisabeth möttes i Algeriet av en främmande kultur som i högsta grad gör henne till turist. Men genom sina kunskaper i modellering hade hon nu redskapen att fånga de kvinnor och män hon lyckades få som modeller. Den fina skissen i vår utställning är ett exempel på det. Siri Derkert, och i viss mån även Ninnan Santesson, kom att i högre grad anamma modernistiska synsätt. I målningen som avbildas här tycks Siri mindre intresserad av att återge själva klädedräkten som etnologiskt objekt. Det är nu, i Algeriet, som hon skapar sina första modernistiska målningar. I brev hem vittnar de andra om hur flitig Siri är. Hon gör expressionistiska saker som påminner om Matisse. Vi ser mindre av det hos Elisabeth, i alla fall inte vid en första anblick. Det är t.ex intressant hur olika de två hanterar förekomsten av en gördel som håller ihop den beslöjade kvinnans klädesdräkt, i Siris fall är det färgen som får står fram, på så sätt att gördeln inte har någon annan funktion än att förhöja målningens kolorism. Elisabeth är då mer berättande, mer trogen förebilden.

Vad betydde resan för Elisabeth? Vi finner otaliga exempel på veckade kvinnodräkter I Elisabeths konst, ibland med en tydlig referens till grekisk mytologi. Just veckbildning är ju ett sätt att skildra kroppar, och de klassiska, grekiska skulptörerna utvecklade stilen till fulländning. Vi anar att de modeller Elisabeth fann i Algeriet bekräftade för henne att hon var på spåret. I dessa kvinnodräkter får hon nämligen fritt utlopp för sin färgkänsla. Kanske till en början som modernistiska experiment, men hennes äktenskap med den danske skulptören Axel Poulsen och flytten till Danmark har naturligtvis gett henne nya impulser och förklarar delvis att hennes måleri tog en annan väg än kamraternas.

Elisabeths målningar blir större under 1920-talet och har en monumental, ofta idealiserande verkan. Hon återkommer ofta till värdet av att hålla den gamla småländska barndomsmiljön, dess ideal och enklare livsstil vid liv I mötet med en ny, industrialiserad tidsålder. Den klassiska skolningen från skulpturundervisningen på Konstakademien för henne på studieresor till Italien, där hon förmodligen kände sig mer hemmastadd än i avantgardets Paris. “Det är som en dröm alltihop där och jag känner ingen längtan och ingen saknad” (4) Från sin position i hemmet i Köpenhamn och i äktenskapet med en av Danmarks mest berömda klassicistiska skulptörer, befinner hon sig I ett utanförskap , vilket den tyska ockupationen under andra världskriget ytterligare förstärker.

Korrespondensen med Siri fortsätter, men efter 1940 talets mitt finns ingenting i Kungliga Bibliotekets arkiv. Kan det vara för att Siri och Ninnan då fann en ny gemenskap i den radikala Kvinnliga Medborgarskolan, den. s.k. Fogelstad gruppen? Framtida forskning kan kanske ge svar.

I Elisabeths måleri intar kvinnans klädesdräkt en mycket framträdande plat, hennes måleri är ett stofflighetens måleri. Den beslöjade kvinnan ger ekon både i allmogens dräkter och i antikens reliefer. Som en annan kulturetnolog verkar hon ha sett som sin uppgift att bevara minnet av sin barndoms seder och bruk och inte minst hur kvinnor klädde sig. Dräktens alla måleriska möjligheter har kanske påverkat henne att fokusera på en förgången tid i Småland då kvinnorna även här omslöt sig med olika klänningar, schalar och huvudbonader, inte helt olikt det som hon mötte, tidigt I livet, på sin första och enda resa till Afrika.

 

1. " Märkligt att man är i Afrika"- Siri Derkerts resa till Algeriet 1914. Åsa Bharathi Larsson Södertörns Högskola 2017.

2. Reproducerade foton I utställningen ur Siri Derkerts arkiv , Kungliga Biblioteket, Stockholm

3. Foton på Algerisk kvinnodräkt I Livrustkammarens samlingar, inv nr 19695 och inv nr 19697

4. Elisabeth i brev till Siri , sommaren 1914. Siri Derkerts arkiv I Kungliga biblioteket, Stockholm.

 

Utställningen "Den beslöjade kvinnan" äger rum i Emmaboda Bibliotek 30 aug - 24 sept 2022.