Elisabeth Bergstrand-Poulsen och Gertrud Lilja
Kalmar Läns Museum 26 okt 2022
Inför ett föredrag på Kalmar Läns Museum, har jag gjort en sammanställning och jämförelse mellan de två kvinnornas liv och livsgärningar. Det är förbluffande många paralleller. Men också stora skillnader. Jag är varken konstvetare eller litteraturvetare, bara en nyfiken amatör med ambitionen att reda ut saker och ting. Om inte annat, så för mig själv. Här följer en kort sammanfattning av mina rön. Vi tar ett kapitel i taget. Hela berättelsen omfattar 8 kapitel och en kort epilog. Texterna kan inte sparas på hemsidan. / Annika
Kapitel 4. Studietiden
Foto 8: Elisabeth ung
Tekniska skolan i Karlskrona var bara en språngbräda för de båda ungdomsvännerna. Efter ett år där, skildes deras vägar. De hade olika talanger, olika förväntningar, olika ambitioner. Men båda jobbade sig målmedvetet fram mot sina drömmars mål. Det var ingen enkel väg att gå. Båda var små enkla lantbor från en liten kyrkby i Småland. Båda hade brutit ett mönster – nämligen genom att studera, trots att de var flickor. I hembyn sågs de kanske som lite märkvärdiga. I staden sågs de som små lantlollor. Elisabeth skämdes över sin enkla yllekjol, Gertrud besvärades också av dålig självkänsla, inte minst p g a sin nedsatta hörsel. Jag blir stum av beundran när jag tänker på vilken strävsam väg de hade framför sig. Elisabeths högsta dröm var att komma in på Konstakademin i Stockholm. Hon sökte, men kom inte in. Gertrud ville utbilda sig till teckningslärare – då kom domen: nedsatt hörsel. Icke lämplig för ämbetet. Elisabeth tog nya tag, gick i privat konstskola och sökte om igen. Och kom in på Konstakademin. Tog examen 1913 och tillbringade tre år utomlands för ytterligare studier.
Foto 9: Gertrud ung
Gertrud kom in på Högre Konstindustriella Skolan i Stockholm, tog examen 1917 och arbetade som ciselör och emaljör och vikarierade som teckningslärare. Efter hand blev skrivandet hennes konstform. Hennes hörsel var verkligen inte bra. Detta var ett släktproblem. Hörseln blev allt sämre och efter hand påverkade det hennes liv betydligt. Hon drog sig undan offentligheten och ägnade sig åt skrivande, både i debatter, spalter, brev, noveller och romaner. Inga estraddebatter för henne, hennes hörselnedsättning hindrade henne. Det skönlitterära skrivandet kom igång ordentligt på 1930-talet och utmynnade i mer än 20 böcker. Det är nu – efter flickornas respektive examen som deras vägar skiljs. Det var ofrånkomligt. De var så olika. E sprudlande och hetsig, G inbunden och kärv. E idealiserande och positiv, G krass och eftertänksam. Men båda ville en bättre värld.
Kapitel 5 Vuxenlivet
Nu lämnar vi Gertrud ett tag och följer Elisabeth. Som jag tidigare nämnt gav sig Elisabeth ut på studieresor mellan 1913 och 1916. Dessa resor företog hon tillsammans med nyvunna konstnärsvänner. Det var Paris och Rom och Florence och Neapel, det bar iväg ända till Algeriet, då tillsammans med Siri Derkert och Ninnan Santesson. Tänk vilket lyft! Att få röra sig i konstnärskretsar, få stipendier till resor och studier utomlands. Tre unga kvinnor, som på egen hand beger sig till det mytomspunna Orienten! (Därom kan vi få veta mer i utställningen "Den beslöjade kvinnan" från 2022.) Elisabeth överväldigas av intryck och influenser. På en av dessa resor slår blixten ner – d v s hon möter sitt livs kärlek. Han heter Axel Poulsen och är skulptör, eller bildhuggare, som Elisabeth säger.
Foto 10. Vigseln
1917 står vigseln i Långasjö kyrka. Det är Elisabeths födelsedag, 12 nov, brudklänningen är svart, slöjan är vit, kronan väger 6 hg. Brudgummen snakker dansk och lär sig vigselritualet utantill, och förekommer prästen…. Sedan går färden till Köpenhamn. Först med häst o vagn, sedan tåg, sedan båt. I Köpenhamn väntar en tomt i Charlottenlund. Där bygger Elisabeth och Axel sitt eget hem - Klostret. Vad är då Klostret? Vad är det de bygger på den stora tomten utanför Köpenhamns centrum? Grannarna skakar på sina huvuden. Ska det bli Noaks ark? En fabrik? Nej, det blir ett klosterliknande hus, två ateljeér, rosettfönster, klostergård med mur runtomkring. Klosterträdgård med allmogeväxter från Småland. Trasmattor på golven. Snidade dekorationer, hemsnickrade möbler….
Foto 11: Klostret
Här bygger de sitt bo för all framtid. Två pojkar föds. 1918 och 1920. Axel hugger i sten och trä och säljer monument, Elisabeth tar fram sina färger, så snart hon hinner. Till hemmet bjuds författare och konstnärer, förläggare och akademiker. En långasjöflicka, Adina, anställs som jungfru. Hon blir kvar i 30 år. Hemmet blir en medelpunkt för vänkretsen.
Så vad gör Gertrud, medan allt detta händer i Elisabeths liv? Samma år som Elisabeth gifter sig tar Gertrud sin examen vid högskolan och börjar därefter arbeta som ciselör i Stockholm. Hon lever ett enkelt liv, bor i Stockholm, har låg lön, skickar hem pengar till sin mor och reser hem till Lindkullen i Långasjö, när hon kan och har råd. Hon brevväxlar tätt med sin bror Hjalmar. Efter sex år som ciselör och emaljör bryter G upp från Stpckholm och flyttar till Ronneby, där hon får vikariat som teckningslärare. Hon har den anställningen i 10 år, men kan inte få fast anställning p g a sin hörselnedsättning. Under den här tiden i Ronneby, börjar Gertrud fundera på att skriva. Hon anförtror sin bror Hjalmar att, hon ”vill Författa”. Elisabeth och Gertrud håller kontakt med brev. Men efter att de båda börjat ge ut böcker på 1920-talet, glider de ifrån varandra. Skillnaden blir så tydlig. De fångas upp av var sitt förlag: Gertrud av Bonniers, Elisabeth av Norstedts. De båda förlagen har bestämda åsikter om författarnas bidrag.