Litterära stigen 2021

 

På odalsmannens gård stod åldrig lind, ättens vördade träd med väldig krona och stam, runristad av tjugo släktled. Trygg kvittrade trädpiplärkan. Staren lockade. Lövsångaren sjöng sin vackra visa bredvid mig. Och när jag hunnit till hemmets grind, viskade du till välkomsthälsning mina bästa barndomsminnen och mina löften för livet. Viktor Rydberg 1888

 

Först då man kommer från byn, känns vägen smal och igengrodd, överskuggad av hängbjörkar, tills den plötsligen breder ut sig, då man når kyrkstallarna. Där står de första två väldiga ekarna på den ena sidan, och på den andra står först en stor rönn, därefter ett vilt äppleträd som blandar sina grenar med en lind, så hela raden av raka askar och längst fram, närmast kyrkbacken, står den gamla, gamla linden med sin vilda förvridna stam. Det var skönt, när lönnen och äppleträdet blommade på våren och när bin och humlor brusade i lindens krona om sommaren. Elisabeth Bergstrand-Poulsen ur Värendsmän 1927

 

Träden välkomnar mig att dela deras visdom, Vänta tills du får se vad som växer fram, Än har du inte sett slutet på historien, Mumlar de uppmuntrande till mig, Men utan att göra för mycket åt saken. Ylva Eggehorn ur Rötter och krona 2020

 

I tropikerna finner man träd som förstenats till fantastiska barockkatedraler under myrornas arbete, lampträd som lyser spöklikt i mörkret, flaskträd som står bukiga av mycket vatten, grästräd som gömmer sig i sitt vilt svallande hår, träd som är hem för miljarder insekter och vibrerar under öronbedövande musik. Det är trädet som dör under bördan av liv, utan att ändå kunna falla, säkrare fastgjort än något cirkustält i grönskans omfamning, av snoende klängväxter och lianrep: det kvävs långsamt och det kanske förtärs inifrån av insektsmassor eller smygande röta, men störtar alltjämt inte samman, blott sjunker sakta i jorden, surrande som en jättelik bikupa, drypande av honung ur sina rännor, en förruttnelsens kraftstation, ett trädlik att frossa på, medan vilsna grenar slår rot och skjuter upp som stam och träd på nytt / Artur Lundkvist ur Träd 1973

 

Björken Varför är björkar vita? Jag har ett enkelt svar: det behövs vita träd för att lysa upp ett land med så mycket mörker. Om Gud är en konstnär, är björken ett av Guds genidrag. Ylva Eggehorn 2020

 

Äppelträd och körsbärsträd i blom hjälper orten att sväva i den ljuva smutsiga majnatten, vit flytväst, tankarna går vida. Gräs och ogräs med tysta envisa vingslag. Brevlådan lyser lugnt, det skrivna kan inte tas tillbaka. Milt kylig vind går genom skjortan och trevar efter hjärtat. Äppelträd och körsbärsträd, de skrattar tyst åt Salomo de blommar i min tunnel. Jag behöver dem inte för att glömma utan för att minnas. Ur Stigar av Tomas Tranströmer 1973

 

De sju höga poppelträden kallade jag sju systrar Jag hälsade på dem varje morgon På min promenad med hunden Men en dag var de alla borta För dem vill jag måla en minnesbild Som tack för många upplevelser Särskilt stormens mäktiga orgelbrus i deras kronor. Melsene Laux 2021

 

Jag sitter på verandans trappsteg och tittar på de höga träden kring vårt vita hus. Jag sitter och tänker, att nu måste jag älska dem medvetet, dagligen och stundligen, för vem skall älska dem sedan? Brudparet, far och mor, drog in under dem för bortåt nittio år sedan. Nära ett sekel har de varit våra, älskats mer än alla andra jordens träd. Lönnarnas konturer, almarnas, lindarnas och askarnas kan jag utantill. Asken som var smal i min barndom har aldrig hunnit fatt de andra, har aldrig fått en så tjock och kraftig stam som deras, den ter sig alltjämt en smula ung och blyg bredvid dem, står liksom under deras mäktiga och allvarsamma beskydd. Träden är svepta i lätta slöjor av dimma. Jag darrar, men sitter kvar. För trädens skull vill jag finnas ännu litet. Jag måste älska dem medvetet, dagligen och stundligen, för vem skall älska dem sedan? Gertrud Lilja ur Träden 1960

 

DIN BARK MIN HUD TRÄDEN STAMMAR UPP TILL GUD RÖTTER STRÄVAR NER I DY NATTSVART JORD OCH ROSENSKY ALLT HÖR IHOP LIV OCH DÖD I STÄNDIG LOOP JAG FANNS INTE UTAN DIG ALLT VÄXANDE SOM OMGER MIG Sofia Thelin 2020